Tel Aviv
Tel Aviv
Israel… återseende, återkommande känsla, det är oundvikligt att jag gråter – det kommer från djupet av något som jag har lagt ett lock på.
Det är obegripligt för mig… hur jag under så många år kan förtränga, kan gömma, kan tro att jag glömt, kan tro att jag förträngt. Det har jag inte.
1980
Jag sitter i en fiskebåt, på väg från gamla Jaffa. Har nyss lämnat pass hos en polis i hamnen – på väg mot The Voice of Peace – för att jobba som reparatör…
1999
Jag tar min familj till Jerusalem för att bo, jobba, gå i skola, leva…
2017
Vi åker tillbaks till Israel, familjen, för att återknyta, för att hela något som har varit – inte trasigt – men ohelt, som behöver bearbetas och återtas.
Möte med Remy, på stranden, i Tel Aviv
Varför, är det, ibland så svårt,
att hålla kontakt med gamla vänner?
18 år har gått, sedan vi jobbade
ihop under nio månader i Jerusalem…
Det finns en tanke i mig att det finns ett lugn någonstan… har inte sett det än, har inte hittat det – eller så har det inte hittat mig…
Utom i korta stunder när någon slags stråle, eller fördjupning landar inuti, någonstans inuti…
Så är det – nog…
JERUSALEM
Jerusalem… finns under mitt skinn… det har satt sig
Gamla stan i Jerusalem är gränder – bara gränder. Som tillfällig besökare går man bland andra tillfälliga besökare, omkring i – gränder. Och trängs, det är trångt, inte särskilt heligt bland alla helgedomar och heliga människor i olika heliga beklädnader.
En stenmur tillbedjs av människor i en sorts kläder
I en stenbyggnad hänger en avbild av en man på ett kors och tillbedjs av andra människor i andra beklädnader
I ytterligare en byggnad, med guld på toppen tillbeds en sten där en man sägs ha farit till himlen – de har en annan sorts beklädnad
Jerusalem lämnar inte tron i fred – oavsett tro eller inte tro…
Eller inte”
