När människorna i Alexandria inte längre kunde tro… när dom sakta gick hemåt… när solen släppt sitt grepp om torget… när grönskakshandlaren stod ensam vid sitt grönsaksstånd…
…Gick mannen från Nasareth med en pojke vid sin sida sakta över torget, han gick mot grönsakshandlaren, de människor som var kvar på torget vek undan, det var tydligt, det var som att människorna kände, förstod, att något annat, något större var på väg att hända.
Det fanns inte längre någon gudstro, det var länge sedan människorna bedyrat sin kärlek till gudarna – det var länge sen gudarna fick känna människans kärlek – det var länge sen gudarna gav sin kärlek, eller ilska, till människorna.