Vill myror paddla kajak?
Vi har en diskussion, Jörgen och jag, ifall (om) myror paddlar kajak, eller snarare – vill dom paddla kajak… Det är en fråga som går att prata om länge, särskilt under en långpaddling när inte så mycket annat fyller huvudet, annat än ett paddeltag i taget.
Tror vi på att det finns en mening med att paddla? Tror vi på att det går att ha livet som en paddlande varelse vars enda mål är att ta sig fram – över vatten – ett paddeltag i taget. Jag tycker att det är en stor och viktig fråga, vad ska vi annars sysselsätta oss med – än att tänka på sådana frågor?
Det är väldigt bråttom utanför paddlingen… paddlingen gör att det inte går att har bråttom – försök skynda er över Mysingen i en kajak… ska ni se… försök stressa med paddeltagen… ska ni se… vad som händer, inte mycket händer, det tar fortfarande en lång stund att paddla över Mysingen, och man hinner tänka tankar om paddlande myror.
Människan borde paddla sig fram genom livet, eller möjligen bengå (bengå är det uttryck som min mamma använder sig stolt av när hon har… gått… som om att bengå är ett annat, bättre sätt att använda benen än att bara gå).
Jag ser framför mig tvåhundratusen stockholmare i varsin kajak paddlandes in mot centrala Stockholm, lika många till som bengår (cykel är för snabbt för stockholmare – stockholmare behärskar inte cykling och bör inte äga cyklar, stockholmare tror att cykeln är till för att fort (mycket fort) ta sig fram genom livet – det är fel, det har vi bilar och flygplan till… alltså bör stockholmare fråntas cyklar och tilldelas varsin kajak (och ett par skor att bengå i).
Nu har jag rört mig bort från myrornas paddlande eller icke paddlande och jag ska berätta en hemlighet för er… inledningen med myror är bara till för att jag ska komma igång med skrivandet, få fart på fingrarna och att hjärnvindlingarna ska koppla upp.